Jag är tacksam att min transplantation med efterföljande rehabilitering i hemmet blev förlagt till sommaren. Det blir liksom lättare när det är sol och värme. Nu har rehabiliteringen gått bra, jag åker till hemsjukhuset två gånger i veckan, samt ett läkarbesök. Allteftersom tiden går reduceras provtagningarna och läkarbesöken. Tre månader efter transplantationen skall jag åter ner till Karolinska Huddinge Sjukhus för kontroll. Jag kan bara klaga på en sak, tyvärr en viktig sak. Medicinerna, dom måste jag äta livet ut och de s.k imunsuppresiva preparaten ger biverkningar, men jag hanterar dessa ganska bra. Det blir kanske en minskning av preparaten efter kommande kontroll.
Sakta men säkert återvänder krafterna. Jag måste naturligtvis ta det mycket lugnt för att snitten efter transplantationen skall läka utan komplikationer. Efter ett så stort ingrepp, och medicinering som sänker mitt immunförsvar, så gäller det att hålla en hög hygiennivå, undvika att få infektioner, förkylningar etc. Det betyder att vi kollar upp om personer vi träffar och besöker är friska, inte vistas i större folksamlingar. Rätt så frustrerande är också att tvingas avstå många vardagliga göromål som att jobba med trädgården, jogga, träna i gymmet, men det är ju övergående, tack och lov.
Det finns egentligen bara två saker jag skall undvika, det gäller kosthållningen. Inte äta grapefrukt och carambol(en frukt som ofta finns med i bål). Annars är det bara leva på som vanligt.
September 2011. 3 mån kontroll på Karolinska i Huddinge. Provtagningar samt läkarbesök. Allt ser bra ut enligt läkarna, medicinpåverkan gör att jag ordineras ytterligare piller. Tillskott av kalcium, eftersom den immunsuppresiva medicin jag äter påverkar bentätheten i skelettet.
Oktober 2011, inga baciller "so far". Trots förkylning i familjen, "lilla Frank" som är vårt första barnbarn och mamma Frida har varit sjuk. Jag har inte undvikit dom utan träffat dom regelbundet. Det verkar som immunförsvaret är ganska starkt ändå. Jag är ute i offentligheten, café, restaurang, etc. ja t.o.m gymmet, där har återupptagit träningen, men i mindre omfattning.
Tyvärr så har besvären av mediciner jag äter ej avtagit. Det måste jag lära mig att hantera på något sätt.
Jag är även inriktad på att återgå till jobbet. Inte på heltid direkt, utan sakta anpassa sig till den situationen.
Återhämta sig tar tid, längre än jag förväntat mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar